När jag lär känna nya personer så roar jag mig ofta med att googla på deras namn, för att ta reda på lite mer om dem. Då händer det ibland att personen i fråga är ogooglingsbar. Dels finns det personer som det inte går att googla på eftersom de har ett så vanligt namn. Det är t.ex. helt omöjligt att söka fakta om någon som heter Johan Andersson eller Anna Persson. Man får miljoner träffar och det är omöjligt att veta vilka träffar som gäller just den Anna Persson eller Johan Andersson som jag är nyfiken på. Andra personer är ogooglingsbara av andra skäl. Det kan handla om att de inte alls rör sig i sajbervärlden och inte heller rör sig i sådana sammanhang där ens namn hamnar på nätet.
Jag googlar ibland på gamla flammor och gamla vänner som jag har tappat kontakten med. Inte för att jag vill träffa dem igen, utan för att jag vill veta var de befinner sig livet. En av mina gamla flammor är helt ogooglingsbar, trots att hon har ett ovanligt efternamn. De få träffar man får är helt inaktuella och daterar sig till 2002-2003 och de härrör endast från olika föreningars hemsidor. Med tjejer kan det ju vara så att de har gift sig och bytt efternamn och de blir då svårgooglade. I hennes fall beror det nog snarast på att hon inte rör sig i sajbervärlden. På den tiden vi dejtade så hade hon inte ens en TV och än mindre en dator.
Själv är jag extremt lättgooglad. När jag googlar på mitt eget namn så får jag enbart träffar som verkligen handlar om mig. Mitt efternamn hör till de mindre vanliga son-namnen och min förnamnskombination (utan bindestreck) tycks vara sällsynt. Om jag skulle känna för att vara mer anonym så kunde jag gå tillbaka till att enbart använda mitt officiella tilltalsnamn (Arne) och jag skulle nog bli ännu mer anonym om jag enbart använde mitt andra namn (Per). Men jag vill inte vara anonym. Jag är inte speciellt hemlig av mig och jag tycker dessutom att det är roligt att vara lättgooglad, så att jag kan se hur många träffar jag får på mitt eget namn.
© Per Arne Edvardsson, 2011
