söndag 29 mars 2009

Nätdejting på film och i verkligheten


Denna text kan du även läsa på min filmblogg:

Härom veckan såg jag den svenska filmen Sök (Maria von Heland, 2006) på TV.
Jag minns att den fick ljum kritik när den var ny, men jag var ändå lite nyfiken, eftersom det är en film om nätdejting. Jag har själv stor erfarenhet av den hobbyn nämligen. Jag blev gruvligt besviken på filmen, som uppenbarligen var författad och regisserad av någon som inte har någon erfarenhet av ämnet i fråga. För det första hade vi reaktionerna från omgivningen på huvudpersonens nätdejtande. Alla hennes vänner och anhöriga var chockade och avståndstagande eller åtminstone förvånade. Jag tänkte bara ”Men hallå???”
Det finns väl ingen idag som ens höjer på ögonbrynen över att någon har träffat någon på nätet?Nästan alla jag känner som befinner sig i en s.k. parrelation har träffat sin partner på nätet.
Det är det i särklass vanligaste sättet att träffas idag. Åtminstone i en storstad som Göteborg.

Sedan fick vi naturligtvis följa med på några av hennes ”skräckdejter”, vilket också fick mig att baxna. Visst har jag också varit med om katastrofala dejter, men det var före Internet när jag en period roade mig med att svara på gammaldags kontaktannonser. Finessen med nätdejtande är just att man kan prata på nätet en tid innan första dejten, så märker man om någon är helt fel. Självklart utbyter man även foton, så man slipper bli chockad av personens utseende.
I filmen Sök däremot så råkar naturligtvis Amanda Ooms karaktär ut för alla typer av missfoster, inkluderat en verklig psykopat som jagar henne över halva Stockholm. Säkert kan en och annan psykopat lyckas dupera någon på nätet, men de allra flesta med sådan drag avslöjar sig ganska snabbt om man har pratat med dem på MSN ett par gånger. Jodå: det finns kvinnliga psykopater också! Man får även se hur hon tvingas sitta och umgås med killar som hon absolut inte har någonting gemensamt med. Jag upprepar: Men hallå!!!
Innan man träffar någon från nätet så nätpratar man ju ett tag och då märker man ju om man inte har något gemensamt.

Den första filmen om nätdejting (eller åtminstone den första kända storfilmen om ämnet) var
Du har mail (Nora Ephron, USA 1998). Den är rolig att se idag, som ett tidsdokument. Det finns ju få prylar som så snabbt blir omoderna som datorer. Det räcker att en film är tio år gammal så känns datorerna (med tillhörande hårdvara och mjukvara) i filmen fullkomligt uråldriga. 1998 var det fortfarande långt ifrån alla som hade en Internetuppkoppling hemma. Själv skaffade jag Internet först 2001. Det var alltså fortfarande hippt att surfa på nätet och inget som alla gjorde. När man idag ser Du har mail, så skrattar man åt att de hippa New York-människorna sitter där och kopplar upp sig med snigelmodem (28k?) och man hör det där surrandet, sprakandet och tutandet som idag känns lika arkaiskt som ljudet av en skrivmaskin. När de chattar använder de AOL – America On Line, som väl ingen har använt sedan 1999. Man hajar också till över att de inte utbyter foton på nätet, tills man erinrar sig att det knappast var möjligt 1998. Ingen hade digitalkamera på den tiden, så i så fall fick man först scanna in ett foto. Att skicka ett foto med ett 28 k-modem hade dessutom tagit en halv dag, även om det bara var i passfotostorlek, så det var knappast aktuellt.

Till sist undrar jag om ni, mina eventuella läsare, har tänkt på hur stor dominans det är av Apple-datorer i filmer? Inte bara i amerikanska filmer, utan även i svenska, som den ovannämnda. I nio fall av tio när en dator visas i bild så är det en Apple-logga på locket.Det är ju ett förhållande som knappast speglar verkligheten. Jag känner, mig veterligen, inte en enda person som har en Apple Macintosh. Hur har då detta fenomen uppstått? Törs vi gissa att det handlar om PRODUKTPLACERING…?

© Per Arne Edvardsson, 2009

söndag 22 mars 2009

Möwenpick diskar igen!

I en tidigare blogg berättade jag om hur man går till väga om man har slut på maskindiskmedel. Nyligen var jag ute på nya maskindiskmedelsäventyr.

Jag hade fått en kartong med maskindiskmedel i form av tabletter och de är säkert jättepraktiska i en stor golvdiskmaskin. I en liten bänkdiskmaskin funkar de däremot inte alls bra. För det första är tabletterna för stora, så man måste dela dem på mitten, för att slippa riskera att det blir för mycket diskmedel. För det andra vill de inte riktigt lösas upp som de ska i en liten bänkdiskmaskin, så all disk var belagd med diskmedelsrester, efter att jag hade kört en diskmaskin, och måste sköljas av. Vad göra?

Vi som lider av Möwenpicks syndrom är som bekant mycket innovativa och kreativa, så jag fick genast en briljant idé. Jag tog helt enkelt fram min köksmaskin, lade disktabletterna i mixerkannan (några åt gången) och startade maskinen så tabletterna förvandlades till pulver. Voila! Genast gick det att åter få goda diskresultat!

© Per Arne Edvardsson, 2009

torsdag 12 mars 2009

Grattis Text-TV - 30 år!

Världen är full av lustiga sammanträffande! Jag har en tid funderat på att skriva en blogg om text-TV, så slumpade det sig så att Text-TV i SVT fyller trettio år idag.

Text-TV känns idag som en historisk kvarleva från en annan tid. Tiden före Internet, då vi inte var bortskämda med att kunna söka efter information på elektronisk väg. På den tiden tyckte man att det var fantastiskt att kunna kolla resultaten i kvällens elitseriematcher, i realtid. Numera är man ju mer bortskämd, med Internet och bredband, och tycker framförallt att text-TV går fruktansvärt långsamt. Det kan ta två minuter att vänta på att få fram sidan 377. Om datorn är påslagen så går det fortare att kolla elitserieresultaten den vägen. För en modern människa som är van vid Internet ser också text-TV fullkomligt uråldrigt ut, med sina kantiga bokstäver på svart bakgrund och frånvaron av bilder.

Text-TV har dock sina förtjänster. När jag stigit upp på morgonen, eller kommer hem efter att ha varit ute, så slår jag alltid på text-TV för att se om något har hänt i världen. Än så länge tar ju alla datorer minst tre minuter att starta, medan en TV startar på några sekunder.

Det mesta, för att inte säga ALLT, talar dock för att text-TV inte kommer att existera i så många år till, såvida inte tekniken uppdateras. Fast jag kan ha fel. Det finns ju andra exempel på arkaisk teknologi som har överlevt längre än någon kunde tro. Än så länge kan man köpa kassettband, VHS-kassetter och datadisketter. Alla tre nämnda arkaiska lagringsmedia bygger på teknologi från 1930-talet. Som jag nämnde i en tidigare blogg så finns det ju också underliga människor som föredrar vinylskivor före CD. Då talar vi om en teknologi som kan härledas till 1877 då Edison uppfann fonografen!

© Per Arne Edvardsson, 2009

tisdag 3 mars 2009

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Eva-Lena och här kommer mina svar:

Jag är kreativ.
Jag gillar te, vin och choklad.
Jag äter var fjärde timme.
Jag säger ja till konsten och kärleken.
Jag ger mig sällan in i konflikter.
Jag är duktig på att skapa.
Jag stör mig på enkelspåriga personer.
Jag läser ofta.
Jag är vackrast när jag är glad.
Jag skrattar för sällan.
Jag är en typisk poet.
Jag har aldrig kört bil.
Jag är lycklig när jag sjunger.
Jag trivs inte i formella sammanhang.
Jag är dålig på att mingla och prata strunt.
Jag är rädd för att Universum är oändligt.
Jag älskar att älska.
Jag uppskattar när människor ser mig.
Jag tror på troll!

Jag utmanar själv ingen speciell, men vem som helst som är road får gärna försöka.