Kennedy och Lincoln

Det är i dagarna femtio år sedan John F Kennedy mördades, vilket väl knappast har undgått någon. Detta gör mig föranledd att redogöra för några av de många likheterna mellan Kennedy och Abraham Lincoln. Detta är inte på något sätt vetenskapligt, utan liknande slumpmässiga likheter skulle säkert gå att hitta mellan andra berömda personer. Det handlar alltså bara om en ren slump och är inte på något sätt övernaturligt.

1. Lincoln blev invald i Representanthuset 1846, Kennedy 1946.

2. Lincoln blev vald till President 1860, Kennedy 1960.

3. Båda blev skjutna i huvudet, medan respektive fru satt bredvid.

4. Lincoln sköts när han befann sig på The Ford Theatre, Kennedy när han färdades i en Ford Lincoln.

5. John Wilkes Booth sköt Lincoln på en teater och greps i ett magasin. Lee Harvey Oswald sköt Kennedy från ett magasin och greps på en teater (biograf).

6. John Wilkes Booth föddes 1839, Lee Harvey Oswald 1939.

7. Båda presidenterna efterträddes av Vicepresidenten, som i båda fallen hette Johnson.

8. Andrew Johnson föddes 1808, Lyndon B Johnson föddes 1908.

9. Lincolns sekreterare hette Kennedy och Kennedys sekreterare hette Lincoln.

10. Andrew Johnson och Lyndon B Johnson avgick som presidenter 1869 respektive 1969 och deras efterträdare hade båda en mor som hette Hannah.

Där var bara några av de mest kända likheterna, men den som vill googla kommer garanterat att hitta fler.
Detta är, som sagt var, ren kuriosa och varken vetenskap eller övernaturliga fenomen.

© Per Arne Edvardsson, 2013

Som på räls

Det klagas ju ofta på SJ, men själv har jag inte haft så mycket att klaga på när jag har åkt tåg. När jag åkte till Stockholm i maj så var vi sju minuter före tidtabellen vid Stockholms central, trots att vi stannade sju minuter i Skövde och fem minuter i Katrineholm, för att vänta in tidtabellen. När jag åkte till Uppsala på Midsommarafton var det inte heller några problem. Det var först på hemvägen som det trasslade till sig.

Efter 45 minuters resa från Stockholms central meddelade föraren att han måste stanna tåget och starta om motorerna, för det var något som inte var som det skulle. Inget som märktes för passagerarna, utan säkert bara någon varningslampa som lyste hos honom. Vi stod still i tio minuter innan tåget startade igen. Efter en stund fick processen göras om och till sist fick tåget startas om en tredje gång. Då började jag bli lite nervös för att tåget inte skulle kunna ta mig till Göteborg och såg framför mig hur man skulle få sitta och vänta i tre timmar innan ett ersättningståg dök upp.

Jag var rädd för att aldrig komma hem, när tåget stannade för tredje gången. Lokföraren lät inte det minsta hoppfull när han sa i högtalaren:
"Jag ska försöka starta om tåget igen, så får vi hoppas att det går bra." Och när vi kommit igång sa tågvärden:
"Vi hoppas komma ner till Göteborg. Jag har kontakt med trafikledningen, som får komma med en Plan-B annars."
Det lät föga hoppfullt.
Den tredje omstarten fick dock tåget att funka som det skulle så vi anlände till Göteborg "bara" 50 minuter efter tidtabellen. Det var tur att jag inte hade någon tid att passa.

© Per Arne Edvardsson, 2013

Ett gyllene fängelse?

Ingen har väl kunnat undgå att det var prinsessbröllop i lördags. Som alltid i sådana sammanhang börjar jag fundera hur det skulle vara att gifta sig med en prinsessa. För en överklasskille som Chris O’Neill är naturligtvis steget betydligt mindre än det var för Daniel Westling från Ockelbo, men det är säkert ändå inte helt lätt. Även om de bosätter sig i New York, där de kan vara mer anonyma än i Sverige, så kommer de säkert att ha paparazzis efter sig och man kan nog räkna med att Prinsessan Madeleine måste ha säkerhetsvakter med sig vart än hon går.

Just den aspekten verkar vara den jobbigaste med att gifta in sig i en kunglig familj. Uppmärksamheten och paparazzis må vara väl så jobbiga, men det värsta tror jag är att aldrig kunna vara ensam. Att inte kunna gå till ICA och köpa en liter A-fil utan att ha två SÄPO-vakter med sig, skulle kännas påfrestande. Det är annorlunda för kungabarnen som alltid har haft det så. De vet ju inte om något annat. Naturligtvis kan man inte låta bli att tänka på just de tillfällen då man definitivt vill vara ensam, eller på tu man hand med sin älskade. Hur romantisk blir en romantisk middag på en fin restaurang, om en SÄPO-vakt sitter två bord bort och bevakar och en annan står utanför entrén till restaurangen och vaktar? För att inte tala om den rent erotiska delen av samvaron. Vem skulle inte drabbas av impotens om man tänkte på att en SÄPO-vakt satt utanför sovrumsdörren och lyssnade?

Nej, att gifta sig in i en kunglig familj är nog lite som att frivilligt låsas in i ett gyllene fängelse.

© Per Arne Edvardsson, 2013