Men så hände något nyligen som fick mig att återfå åtminstone några promille av det förtroende som jag en gång hade för Posten. Jag fyllde år 11 mars och en god vän i Stockholm sa att hon hade skickat ett kort. Det dök dock aldrig upp, så det verkade försvunnet. En vecka efter att det sänts damp det ner ett kuvert i min brevlåda. Innehållet ser ni på fotot här. Det var alltså ett brev från Posten, där de ber om ursäkt för att en försändelse har blivit skadad. I kuvertet låg också 3/4 av det vackra kort som min stockholmska väninna hade skickat. Tur i oturen var att den del av kortet som saknades var det hörn där man sätter frimärket. Sålunda kom alltså den fina hälsningen fram i läsbart skick, men ni får nöja er med att se framsidan på kortet, för lite privatliv får man unna sig.
Exakt vad kortet råkat ut för kan man bara spekulera i, men sannolikt har det fastnat i en sorteringsmaskin och rivits i fyra delar. Fast min privata brevduva Orvar hävdar att skadan uppkom när han blev attackerad av en glupsk duvhök, någonstans över västgötaslätten.
© Per Arne Edvardsson, 2009
2 kommentarer:
Kul att kortet kom fram i alla fall - att delarna hittades och att de gjorde sig besväret att liksom pussla ihop dem.
Ja, det återger ett visst förtroende för Posten, att de inte bara slängde deyt söndertrasade kortet. Fast bitarna låg lösa i kuvertet, så jag fick pussla ihop kortet själv.
Skicka en kommentar