Drömtydare sökes!

De flesta människor man pratar med om drömmar brukar berätta om sina surrealistiska drömmar. Mina drömmar är dock alltid hyperrealistiska och oerhört detaljerade och väldigt ofta är de i form av en ”film”. Det är väldigt vanligt att jag drömmer en hel långfilm. Ibland är jag själv medverkande i filmen, men oftast är jag en statist eller en birollskaraktär. Det ska tilläggas att jag i drömmen hela tiden är medveten om att jag befinner mig i en film och inte i en verklig händelse. Säkerligen beror denna typ av drömmande på att jag är en storkonsument av film. Ens drömmar påverkas ju av ens vakna liv.

Även när jag inte drömmer en film så är mina drömmar alltid hyperrealistiska. Varför jag, till skillnad från de flesta andra, aldrig drömmer surrealistiska drömmar tror jag beror på att jag i mitt vakna liv är en drömmare och har ett mycket rikt fantasiliv. För de flesta andra är det tvärtom; att de lever ett vanligt vardagsliv och därför kompenserar deras hjärna detta genom att låta dem leva ett fantasiliv i drömmen. Min hjärna har istället ett behov av att i drömmen ge mig en mer realistisk tillvaro än jag upplever i vaket tillstånd.

Ett annat intressant faktum är att jag aldrig drömmer mardrömmar. Det är jag naturligtvis glad över, eftersom det sannolikt pekar på att jag är en harmonisk person. Naturligtvis har jag haft en och annan lite obehaglig dröm någon gång, men någon riktig mardröm, av den där typen där man vaknar genomsvettig och med hjärtklappning, har jag nog inte haft sedan jag var barn.

Härom natten drömde jag en ganska intressant dröm, som jag har funderat lite över. Alla som är roade av drömmar får gärna komma med någon tolkning. Drömmen var som följer:

Jag är på en lägenhetsvisning, någonstans i centrala Göteborg. Det är en mycket stor och ljus lägenhet, med vita väggar och stora panoramafönster. Han som visar lägenheten är en välklädd ung man i 30-årsåldern i ljus kostym och skjorta utan slips. Med mig har jag en kompis. Vem vet jag inte, men det är någon som känner mig väl. Vi visas runt i lägenheten och jag är klart intresserad. Inte minst eftersom hyran är ovanligt låg, för en så stor lägenhet i centrum. Killen som visar lägenheten säger att det bara är ETT problem, så visar han att lägenheten saknar ytterdörr. Ut mot trapphuset finns bara en öppning i väggen, vilken är dubbelt så bred som en normal dörröppning. Jag säger att jag nog inte vill ha en lägenhet utan ytterdörr, för då kan ju vem som helst klampa in i mitt hem. Min kompis håller med och frågar om det inte går att sätta dit en dörr i öppningen. Lägenhetsvisaren säger att det inte är tillåtet, men att jag gärna får sätta dit ett draperi eller något liknande. Jag säger att jag ska fundera på saken. Sedan vaknar jag.


© Per Arne Edvardsson, 2010