Ofrivillig Earth Hour

I lördags kväll hade Earth Hour proklamerats. Alla skulle släcka ljuset kl 20:30 och inte tända det igen förrän 21:30. Som den idealist jag är så gjorde jag naturligtvis det. Möjligen kan man tycka att jag fuskade lite, eftersom jag hade min TV på. Jag hade dock inte lust att sitta en timme ensam i mörkret och inte kunna göra någonting, så jag var tvungen att kompromissa. Dessutom hade jag faktiskt hela TVÅ Earth Hours förra fredagen, ofrivilligt!

Jag satt framför datorn och surfade, då den plötsligt slocknade. Ett kort ögonblick trodde jag att datorn avlidit, men märkte snart att hela min lägenhet var utan ström. Min första tanke var att jordfelsbrytaren hade löst ut, vilket har hänt någon gång förut, men så var inte fallet. Jag tittade ut i trapphuset och märkte att det var strömavbrott i hela mitt hus. Däremot lyste det i fönstren i husen mittemot, så det var uppenbarligen ett lokalt fel. Jag ringde journumret till Bostadsbolaget Poseidon och de meddelade att en reparatör var på väg, så det var bara att vänta. Klockan var 17:55 då strömmen gick och då var det tillräckligt ljust för att kunna läsa, om jag satt vid ett fönster. Efter en halvtimme hade det dock blivit för mörkt för att jag skulle kunna läsa. Trots att jag hade fotogenlampan tänd och ett par värmeljus.

Det enda jag kunde göra var att lägga mig på soffan och halvsova i mörkret, i väntan på elektricitetens återkomst. Då slog det mig tydligt hur beroende vi är av elektricitet. Datorn, TV:n och stereon går ju på elström, så vad återstår att roa sig med under ett strömavbrott?

Kl 19:57 sprakade det till och strömmen återvände, lika plötsligt som den försvunnit. Det var bara den andra gången som jag har haft strömavbrott, under de snart tio år som jag bott i detta hus. Den förra gången, för 5-6 år sedan, var det också ett lokalt fel i huset. Det sköna med att bo centralt i en storstad är just att man slipper långvariga strömavbrott. När jag ser de årliga reportagen om folk ute på landet som får strömavbrott så snart det blåser lite eller faller tre snöflingor, så tänker jag alltid att de får skylla sig själva som har valt att bo ute på vischan.

© Per Arne Edvardsson, 2010