Tennismode i Wimbledon, förr och nu

Igår spelades finalen i damsingeln i Wimledon. Segrarinnan Serena Williams ser glad ut där hon håller upp priset, efter att ha besegrat storasyrran Venus i finalen. Jag har alltid undrat varför damerna får ett fat i Wimbledon, medan herrarna får en mer traditionell pokal, men det var inte det som jag skulle prata om.

Wimbledon är den allra finaste turnering som man kan vinna som tennisspelare. Anledningen till att Wimbledon har högre status än alla andra tennisturneringar i världen är framförallt att det är den allra äldsta tennisturneringen i världen. Den första turneringen gick av stapeln 1877, vilket är nitton år före de första moderna Olympiska spelen. De första åren var det endast män som fick spela, men redan 1884 införde man en damklass. Damernas intåg i Wimbledon framtvingade en unik regel som gäller för denna turnering än idag.

Tennis brukar kallas Den vita sporten och det kommer sig av att man i Wimbledon tidigt bestämde att alla tävlande var tvungna att bära vita kläder. Anledningen till detta lär vara att svettfläckar syns mindre på vita kläder än på mörka. Att män svettades hade man inga invändningar emot. Att svettas är ju manligt. Att kvinnor svettades ansågs däremot ytterst omoraliskt. Därav denna regel. Man kan ju undra vad det sena 1800-talets tennispublik skulle ha tyckt om systrarna Williams, som inte bara svettas som riktiga karlar utan dessutom stönar på ett ytterst okvinnligt sätt när de spelar. För att inte tala om deras vågade kläder som inte lämnar speciellt mycket över till fantasin. Jämför med tjejen på den svartvita bilden. Hon hette Lottie Dod och är fortfarande den yngsta mästaren någonsin i Wimbledon. Hon hade ännu inte fyllt 16 år när hon vann damklassen 1887. Det kan inte ha varit helt bekvämt att spela tennis i de kjolarna, men ska det vara anständigt så ska det! Det var först på 20-talet som aningen mer praktiska tenniskläder för damer introducerades, mycket tack vare Suzanne Lenglen som var den första verkligen världsberömda idrottskvinnan i världen. Henne får jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Ibland kan man tycka att utvecklingen har gått lite väl långt när det gäller kläder och övrig utstyrsel inom damtennisen. Ett praktexempel är ryskan Anna Kournikova, som i flera år var den mest omskrivna och en av de mest högavlönade tennisdamerna. Detta trots att hon var en tämligen medioker spelare och aldrig vann någon stor turnering. Det som gjorde henne till stjärna var hennes utseende. Det är svårt att tänka sig att någon manlig idrottare skulle bli världsberömd på bara sitt utseende, så ibland känns det som om det är lite si och så med jämställdheten inom idrotten.

© Per Arne Edvardsson, 2009