Ni som eventuellt följer denna blogg vet att jag brukar undvika att bli privat. Det finns alltför många bloggar på nätet där folk berättar mer om sina sjukdomar, sina neuroser, sin barndom och sitt sexliv än man vill veta. Nyårsdagen till ära tänkte jag dock bli lite mer personlig än vanligt och summera mitt eget 00-tal. Det slog mig nämligen, när jag tänkte tillbaka, att 00-talet sannolikt är det mest händelserika decennium som jag har upplevt. Då syftar jag enbart på mitt eget privatliv och inte alls på några världshändelser. Här följer en lista på några saker som jag har upplevt under 00-talet:
1. Tre olika arbetsplatser, som jag vantrivdes på.
2. Ett antal nya vänner, som har berikat mitt liv.
3. Två alltför kortvariga flickvänner, som innan de krossade mitt hjärta höjde min livskvalitet.
4. En handfull erotiska och intellektuella upplevelser med andra kvinnor, som alla har varit minnesvärda på olika sätt.
5. Drygt sjuttio nya sånger, som jag har skrivit under decenniet.
6. En och en halv roman, som jag har skrivit.
7. Hela nio årgångar av Ordbrukarnas Antologi, som jag har sammanställt.
8. Ett par hundra högskolepoäng som jag har knåpat ihop.
9. Ett antal nya maträtter som jag har uppfunnit, varav min kycklinggryta med curry och paprika har blivit en klassiker som är berömd ända uppe i Stockholm.
10. Mitt hustroll Mekki fick mot slutet av decenniet äntligen sällskap, efter att ha varit ett ensamtroll hos mig sedan 1974. Han och hans fästmö Paprika ses på fotot här ovan.
Vad som ska ske under 10-talet vet endast gudarna.
© Per Arne Edvardsson, 2010
2. Ett antal nya vänner, som har berikat mitt liv.
3. Två alltför kortvariga flickvänner, som innan de krossade mitt hjärta höjde min livskvalitet.
4. En handfull erotiska och intellektuella upplevelser med andra kvinnor, som alla har varit minnesvärda på olika sätt.
5. Drygt sjuttio nya sånger, som jag har skrivit under decenniet.
6. En och en halv roman, som jag har skrivit.
7. Hela nio årgångar av Ordbrukarnas Antologi, som jag har sammanställt.
8. Ett par hundra högskolepoäng som jag har knåpat ihop.
9. Ett antal nya maträtter som jag har uppfunnit, varav min kycklinggryta med curry och paprika har blivit en klassiker som är berömd ända uppe i Stockholm.
10. Mitt hustroll Mekki fick mot slutet av decenniet äntligen sällskap, efter att ha varit ett ensamtroll hos mig sedan 1974. Han och hans fästmö Paprika ses på fotot här ovan.
Vad som ska ske under 10-talet vet endast gudarna.
© Per Arne Edvardsson, 2010
5 kommentarer:
Me risk att få hjärnan tvättad på 90grader så fortsätter jag envist att säga tvåtusentio. Det kan vara ett utslag av den utbildning jag har, som tekniker pratar man i tusental.
Varför har vi alltid sagt femtonhundra kronor respektive tvåtusenfemhundra kronor? Antagligen för att det har känts OK och helt naturligt. Av samma anledning kan vi prata lika naturligt om årtal och säga tvåtusentio, tycker jag. :=)
Det där penningargumentet håller inte, för pengar är en sak och årtal något helt annat. Om inte, så borde det ju gälla tvärtom också, så att man sa att Andra världskriget slutade "ettusenniohundrafyrtiofem". För om något kostar 1945 kr, så säger man man ju knappast att det kostar "nittonhundrafyrtiofem", eller hur?
Jo, visst säger man ofta nittonhundrafyrtiofem kronor. Åtminstone gör jag det och dem jag har hört prata om summor mellan 1100 och 1999 kr.
Upp till 1999 har vi sagt XX-hundra om årtal och pengar.
För summor över 1999 har vi sagt XX tusen istället för att använda oss av hundratal. Det är liksom etablerat i folkmun och väldigt svårt att ändra på för många.
Summor över 2000 kr uttrycks dessutom även i form av "Två och fem" för 2500 kr, men man säger däremot aldrig "Tjugofemhundra".
En bra kompromiss är att säga "tjugotio", som man hör allt oftare.
Skicka en kommentar