Ikväll visades dokumentären My kid could paint that på SVT. Den berättar historien om Marla Olmstead, en liten tjej på 4 år som gjorde sensation i konstvärlden 2004 med sina abstrakta målningar. Jag minns att jag reagerade redan då och tänkte att det måste vara en bluff. Jag är ingen konstexpert, men kan tillräckligt mycket om modern abstrakt konst för att kunna se att hennes tavlor inte kan vara målade av en 4-åring. För att kunna måla den typen av konst så måste man ha studerat andra bildkonstnärer som rör sig inom samma genre.
Marlas tavlor är alltså inte enkelt färgkladd i stil med målningarna av den geniförklarade Pierre Brasseau (som visade sig vara en schimpans på Borås djurpark). Nej, här rör det sig om verk som det tydligt finns en tanke och komposition bakom. Det är inte bara slumpmässigt färgkladdande. Jag har själv jobbat med lågstadiebarn och anser mig därför veta lite om hur barn målar. Jag har aldrig någonsin sett något lågstadiebarn frivilligt måla abstrakt konst. Alla barn som får papper, färger och penslar målar sånt som barn målar: hus, träd, människor, hästar, hundar, katter, bilar, med den obligatoriska blå himlen överst och en gul sol i ena övre hörnet.
När jag jobbade på fritidshem gjorde jag ibland en övning som just gick ut på att måla abstrakt. Jag spände ett stort papper över ett bord och lät barnen måla till musik. Jag gav tydliga order om att det INTE skulle föreställa något, vilket de flesta till en början hade väldigt svårt att klara. Jag stoppade musiken efter några minuter och då skulle de byta platser. När alla hade gått ett varv runt bordet var konstverket klart. Alla tyckte att det var roligt och det hade kanske gått att sälja tavlan för 20 miljoner dollar, till någon korkad amerikan med för mycket pengar. När barnen fick måla fritt så gick dock samtliga tillbaka till att måla föreställande bilder. Det är det naturliga för alla människor. Titta bara på hällristningar och grottmålningar. Där förekommer ingen abstrakt konst. Den moderna abstrakta konsten dyker upp först när fotokonsten är etablerad och man inser att man inte längre behöver begränsa den målade konsten till att vara ett avbildande av verkligheten.
I fallet Marla Olmstead är det tämligen uppenbart att hennes verk till 80% är skapade av hennes far. I ett avslöjande klipp hör man hur han hela tiden regisserar hennes målande. När hon filmas ensam så målar hon exakt de motiv som alla andra normala 4-åringar målar: hus, träd, en sol etc. Eller så häller hon bara ut färg på duken och kladdar, som alla normala 4-åringar skulle göra. Det problematiska är föräldrarnas roll i det hela. Det verkar inte vara ett medvetet uttänkt bedrägeri, utan snarast en situation som de har tappat kontrollen över. Nu är Marla 11 år och hennes föräldrar säljer fortfarande hennes verk, även om de inte genererar samma fantasisummor längre. Man kan inte låta bli att bekymra sig över den stackars flickan, Hur kommer hon att reagera när hon förstår situationen? Kommer hon att förstå sina föräldrar eller kommer hon att hata dem för att de utnyttjade henne som ett slags cirkusapa när hon var barn? Svaret får vi om några år.
© Per Arne Edvardsson, 2011
2 kommentarer:
Jag såg några minuter på reprisen men fick rysningar över kroppen. Att exploatera sitt lilla barn för lite uppmärksamhet, är något som jag sätter mig emot.
Precis som Du säger, barn målar automatiskt föreställande bilder och pappans regi av flickans målande, säger ju en del om vad det handlar om.
Jag blev mest bekymrad för faderns mentala hälsa. Det var ju uppenbart att han levde sin konstnärsdröm genom dottern och det hade gått så långt att han själv trodde att dottern målat tavlorna. Jag tror inte att det handlade om medvetet bedrägeri, utan om en man som lever i sin egen fantasivärld.
Skicka en kommentar