Jag har nu haft influensa i en hel vecka. Det skriver jag inte enbart för att få lite medömkan, utan även som utgångspunkt för lite statistiska funderingar. Dessa tankar har rört sig i min febriga hjärna, men det är först nu som jag är tillräckligt pigg för att orka skriva ner dem.
Utgångspunkten för funderingarna om statistik, som jag strax ska gå in på, är att denna influensa råkade sammanfalla med Filmfestivalen. Underligt nog samtalade jag med någon dagarna före Filmfestivalen och berättade att jag ofta har blivit sjuk just under nämnda evenemang. Kanske denna vetskap bidrog till att influensan slog sina klor i mig? Inte så att det skulle handla om en psykosomatisk sjuka, men självsuggestionens makt är stor.
När jag sedan tänkte efter riktigt noga så kunde jag endast erinra mig två tidigare tillfällen då jag varit ordentligt sjuk under Filmfestivalen. Jag har besökt Filmfestivalen vartenda år sedan 1993, så det handlar alltså om tre år av sjutton som jag har varit sjuk, vilket inte blir någon speciellt hög procent.
Vad vill jag då säga med detta resonemang?
Jo; att vi människor lätt minns de exceptionella undantagen bättre än de normala tillstånden och händelserna. En nära släkting till mig är känd för att ofta råka ut för olyckor när det är fredag den trettonde. I själva verket har han, mig veterligen, bara råkat ut för missöden på detta datum vid två tillfällen i hela sitt liv. Två gånger på sjuttiotvå år kan knappast räknas som en förbannelse.
Man har ju också hört historier om Moster Agda som alltid får punktering på cykeln när hon passerar bysten av Oscar II på torget i den lilla staden. När man forskar i det hela så kan man dock vara säker på att det inträffade en gång 1963 och en gång 1987, samt att Moster Agda har cyklat exakt samma sträcka två gånger per dag sedan 1959. Då handlar det alltså om två punkteringar på femtio år, som av en ren slump inträffade på samma plats.
Kanske vi också minns klasskompisen Nisse som alltid spydde på skolavslutningen, trots att det hände två gånger av arton möjliga skolavslutningar (sommar respektive vinter).
Det går att komma med otaliga ytterligare exempel, men jag antar att ni har förstått min poäng vid det här laget:
En gång är ingen gång – två gånger är ”brukar”.
© Per Arne Edvardsson, 2009
Utgångspunkten för funderingarna om statistik, som jag strax ska gå in på, är att denna influensa råkade sammanfalla med Filmfestivalen. Underligt nog samtalade jag med någon dagarna före Filmfestivalen och berättade att jag ofta har blivit sjuk just under nämnda evenemang. Kanske denna vetskap bidrog till att influensan slog sina klor i mig? Inte så att det skulle handla om en psykosomatisk sjuka, men självsuggestionens makt är stor.
När jag sedan tänkte efter riktigt noga så kunde jag endast erinra mig två tidigare tillfällen då jag varit ordentligt sjuk under Filmfestivalen. Jag har besökt Filmfestivalen vartenda år sedan 1993, så det handlar alltså om tre år av sjutton som jag har varit sjuk, vilket inte blir någon speciellt hög procent.
Vad vill jag då säga med detta resonemang?
Jo; att vi människor lätt minns de exceptionella undantagen bättre än de normala tillstånden och händelserna. En nära släkting till mig är känd för att ofta råka ut för olyckor när det är fredag den trettonde. I själva verket har han, mig veterligen, bara råkat ut för missöden på detta datum vid två tillfällen i hela sitt liv. Två gånger på sjuttiotvå år kan knappast räknas som en förbannelse.
Man har ju också hört historier om Moster Agda som alltid får punktering på cykeln när hon passerar bysten av Oscar II på torget i den lilla staden. När man forskar i det hela så kan man dock vara säker på att det inträffade en gång 1963 och en gång 1987, samt att Moster Agda har cyklat exakt samma sträcka två gånger per dag sedan 1959. Då handlar det alltså om två punkteringar på femtio år, som av en ren slump inträffade på samma plats.
Kanske vi också minns klasskompisen Nisse som alltid spydde på skolavslutningen, trots att det hände två gånger av arton möjliga skolavslutningar (sommar respektive vinter).
Det går att komma med otaliga ytterligare exempel, men jag antar att ni har förstått min poäng vid det här laget:
En gång är ingen gång – två gånger är ”brukar”.
© Per Arne Edvardsson, 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar