Stikkan Anderson är idag mest ihågkommen i sin egenskap av ABBA:s manager, men han var ju så mycket mer än så: låtskrivare, skivbolagsdirektör och proggrörelsens hatobjekt nr 1.
Han har även gått till eftervärlden genom att mynta ett bevingat ord:
”Folk är inte så dumma som man tror; de är dummare!”
Han råkade fälla denna replik i en intervju i mitten av 70-talet och den då rådande vänstervridna kulturmaffian tolkade det som ytterligare ett bevis på vilken cynisk kapitalist han var. Om man tänker efter så var det dock ett oerhört klokt visdomsord. Hur ofta har man inte själv tänkt den tanken, i de mest skilda sammanhang?
Jag tänker främst på de personer som får fixa idéer och vägrar inse att de har fel hur mycket man än överbevisar dem. Ett typiskt exempel är en diskussion som jag ofta har hamnat i på fester: ”vinyl kontra CD”. Det finns intelligenta personer som på fullt allvar menar att en LP-skiva låter bättre än en CD. Det enda förhållande under vilket det kan vara korrekt är om man först spelar en LP på en Bang & Olufsen-anläggning för 50 000 kr och sedan spelar en CD i en ”bergsprängare” som man köpt på Hobbex för 200 kr. Om man spelar en LP och en CD på likvärdig utrustning så tävlar de inte ens i samma division när det gäller ljudkvalitet. Det är enkelt att tekniskt mäta att en CD-skiva återger ljud på ett sätt som ligger oändligt mycket närmare originalljudet än vad en LP kan göra, även om den spelas i världens bästa stereoanläggning. Eller som jag brukar säga:
”Den som anser att vinyl låter bättre än CD har antingen fel på öronen eller på hjärnan!”
Däremot kan man tycka bättre om vinylljudet, vilket oftast handlar om ren nostalgi. Man är van vid att ljudbilden ska innehålla brus och knaster och tycker därför att CD-ljudet är sterilt. Det är naturligtvis tillåtet att tycka det, men man får aldrig påstå att vinyl verkligen låter bättre än CD, för då är man ett mål för Stikkans berömda citat. Målet med en skivinspelning är (och har alltid varit) att på en skiva fästa det ljud som skapas i inspelningsstudion. Vissa (inklusive George Harrison) var motståndare till att Beatles skivor skulle ges ut på CD, eftersom de menade att det blev ett slags historieförfalskning. Andra (som Paul McCartney) menade att det var precis tvärtom; att när Beatles musik gavs ut på CD så kunde man äntligen få höra den som den faktiskt hade låtit vid inspelningstillfället. Jag minns tydligt vilken oerhörd kick jag fick när jag första gången hörde Beatlesalbumen ”Revolver” och ”Sgt Pepper” på CD. Plötsligt tillkom en extra dimension. Man hörde nyanser som bara inte finns på vinylskivorna, eftersom de dränks i brus och knaster. ABBA:s inspelningstekniker Michael B. Tretow har kanske uttryckt det allra bäst när han sa att lyssna på en LP var som att stå i ett annat rum och lyssna, men med en CD så kliver man in i rummet.
Hm…jag kommer säkert att återvända till Stikkans bevingade ord i andra sammanhang, inom en snar framtid.
Han har även gått till eftervärlden genom att mynta ett bevingat ord:
”Folk är inte så dumma som man tror; de är dummare!”
Han råkade fälla denna replik i en intervju i mitten av 70-talet och den då rådande vänstervridna kulturmaffian tolkade det som ytterligare ett bevis på vilken cynisk kapitalist han var. Om man tänker efter så var det dock ett oerhört klokt visdomsord. Hur ofta har man inte själv tänkt den tanken, i de mest skilda sammanhang?
Jag tänker främst på de personer som får fixa idéer och vägrar inse att de har fel hur mycket man än överbevisar dem. Ett typiskt exempel är en diskussion som jag ofta har hamnat i på fester: ”vinyl kontra CD”. Det finns intelligenta personer som på fullt allvar menar att en LP-skiva låter bättre än en CD. Det enda förhållande under vilket det kan vara korrekt är om man först spelar en LP på en Bang & Olufsen-anläggning för 50 000 kr och sedan spelar en CD i en ”bergsprängare” som man köpt på Hobbex för 200 kr. Om man spelar en LP och en CD på likvärdig utrustning så tävlar de inte ens i samma division när det gäller ljudkvalitet. Det är enkelt att tekniskt mäta att en CD-skiva återger ljud på ett sätt som ligger oändligt mycket närmare originalljudet än vad en LP kan göra, även om den spelas i världens bästa stereoanläggning. Eller som jag brukar säga:
”Den som anser att vinyl låter bättre än CD har antingen fel på öronen eller på hjärnan!”
Däremot kan man tycka bättre om vinylljudet, vilket oftast handlar om ren nostalgi. Man är van vid att ljudbilden ska innehålla brus och knaster och tycker därför att CD-ljudet är sterilt. Det är naturligtvis tillåtet att tycka det, men man får aldrig påstå att vinyl verkligen låter bättre än CD, för då är man ett mål för Stikkans berömda citat. Målet med en skivinspelning är (och har alltid varit) att på en skiva fästa det ljud som skapas i inspelningsstudion. Vissa (inklusive George Harrison) var motståndare till att Beatles skivor skulle ges ut på CD, eftersom de menade att det blev ett slags historieförfalskning. Andra (som Paul McCartney) menade att det var precis tvärtom; att när Beatles musik gavs ut på CD så kunde man äntligen få höra den som den faktiskt hade låtit vid inspelningstillfället. Jag minns tydligt vilken oerhörd kick jag fick när jag första gången hörde Beatlesalbumen ”Revolver” och ”Sgt Pepper” på CD. Plötsligt tillkom en extra dimension. Man hörde nyanser som bara inte finns på vinylskivorna, eftersom de dränks i brus och knaster. ABBA:s inspelningstekniker Michael B. Tretow har kanske uttryckt det allra bäst när han sa att lyssna på en LP var som att stå i ett annat rum och lyssna, men med en CD så kliver man in i rummet.
Hm…jag kommer säkert att återvända till Stikkans bevingade ord i andra sammanhang, inom en snar framtid.
© Per Arne Edvardsson, 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar