Ett typiskt symptom på Möwenpicks syndrom (se tidigare inlägg) är att man har en förmåga att skjuta upp allting. Gör aldrig något idag som du inte kan göra i övermorgon, eller nästa vecka, eller nästa månad. Min kära exflamma brukade kalla mig ”Struts”, eftersom jag likt strutsen gömmer huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Nu vet alla allmänbildade att det inte alls är av det skälet som fågeln i fråga stoppar ner huvudet i sanden, utan för att leta efter något ätbart, men det är en annan historia.
Detta strutsbeteende handlar mest om de där lite jobbiga sakerna, som att skriva jobbansökningar eller ta itu med den där B-uppsatsen, men det handlar även ofta om att skjuta upp saker som jag egentligen gillar. Min STORA dröm är att kunna försörja mig genom min musik. Det finns ställen i Göteborg där vem som helst kan anmäla sig, gå upp på scen och framföra några låtar. Jag borde göra det, men det blir aldrig av. Det handlar inte om scenskräck eller prestationsångest, för jag älskar verkligen att stå på scen. De gånger som jag har lyckats få mig själv till det så har jag fått en enorm kick. Det handlar bara om att det är jobbigt att dra upp huvudet ur sanden!
Jag behöver sålunda en manager som kan sparka igång mig och fixa spelningar åt mig.
Anmäl ditt intresse här, om du känner dig lämpad. Jag kan inte ge dig någon lön än, men du ska bli rikligt belönad när jag väl har börjat tjäna pengar på musiken.
Jag säger som Cat Stevens sa till sin manager:
”If you get me a Number One, I will buy you a Rolls –Royce!”
Du kan lyssna på min musik här:
http://www.myspace.com/perarneedvardsson
© Per Arne Edvardsson, 2009
Detta strutsbeteende handlar mest om de där lite jobbiga sakerna, som att skriva jobbansökningar eller ta itu med den där B-uppsatsen, men det handlar även ofta om att skjuta upp saker som jag egentligen gillar. Min STORA dröm är att kunna försörja mig genom min musik. Det finns ställen i Göteborg där vem som helst kan anmäla sig, gå upp på scen och framföra några låtar. Jag borde göra det, men det blir aldrig av. Det handlar inte om scenskräck eller prestationsångest, för jag älskar verkligen att stå på scen. De gånger som jag har lyckats få mig själv till det så har jag fått en enorm kick. Det handlar bara om att det är jobbigt att dra upp huvudet ur sanden!
Jag behöver sålunda en manager som kan sparka igång mig och fixa spelningar åt mig.
Anmäl ditt intresse här, om du känner dig lämpad. Jag kan inte ge dig någon lön än, men du ska bli rikligt belönad när jag väl har börjat tjäna pengar på musiken.
Jag säger som Cat Stevens sa till sin manager:
”If you get me a Number One, I will buy you a Rolls –Royce!”
Du kan lyssna på min musik här:
http://www.myspace.com/perarneedvardsson
© Per Arne Edvardsson, 2009
3 kommentarer:
Det bästa är nog att försöka komma igång själv, för oftast är det bara själva starten som är jobbig. Har man väl börjat med något nytt kan det rulla på jättelätt när det väl är gjort.
Hrm... fick av någon anledning frasen "Mitt liv som hurts" i huvudet när jag skrev att det kan rulla på lättare än man tror...
"Mitt liv som hurts" låter som en bra reklamslogan för IKEA!
Jag skall posta Dig ett tips på Myspace...;)
Skicka en kommentar