Ungdomsmusik?

I mitt kök har jag ett gammalt tidningsklipp på väggen. Det är ett foto med Rolling Stones och bildtexten lyder: ”Rocken är seg som en gammal kaktus. Om tjugo år lirar man Rolling Stones på ålderdomshemmet”. Eftersom klippet är från 1982 så är vi ju där nu. Undrar just om det spelas Rolling Stones på dagens äldreboenden? Gubbarna i Rolling Stones har ju själva nått pensionsåldern nu, undantaget ynglingen Ron Wood som har ett par år kvar dit.

Rock ’n’ Roll har ju ända sedan musikgenrens genombrott i mitten av 50-talet ansetts som ungdomsmusik. Länge ansågs att knappast någon över 30 år och definitivt ingen över 40 kunde lira rock. Min musikaliske guru Paul McCartney fick i en intervju i mitten av 70-talet frågan: ”Can you rock in your thirties?” Idag skrattar vi ju åt frågan. Själv hade jag den stora glädjen att se Sir Paul rocka på Ullevi 2004, 62 år ung, och han är ju långt ifrån ensam i sin generation om att ha kvar förmågan. En annan personlig guru är Ray Davies, sångare och låtskrivare i The Kinks, som återfinns på fotot här intill. Honom har jag sett live två gånger under 2000-talet och han är i bättre form än någonsin. På sätt och vis är både Ray och Sir Paul bättre som scenartister nu än de var på 60-talet. Då stod de bara rätt upp och ner på scenen, men nu röjer de ordentligt.
Vissa tycks bli bättre ju äldre de blir.


Jag har tyvärr aldrig haft möjligheten att se Simon and Garfunkel live, men när jag tittar på DVD:n från deras senaste återförening 2004, så tycker jag att de är bättre där än de var vid sin klassiska återföreningskonsert i Central Park 1981. Deras röster är aningen skrovligare idag, men det uppvägs av deras kemi på scenen. Man kan se att det är spänt mellan dem under konserten från 1981, trots att de ler mot varandra och omfamnar varandra. 2004 har de definitivt begravt stridsyxan och kan t.o.m. skämta om att de har grälat i fyrtio år.

En aspekt av det här är ju att det blir allt svårare att revoltera mot föräldragenerationen genom sitt musikval. Själv har jag inga barn, men många i min ålder har barn som har hunnit bli tonåringar. Vi kunde chocka våra föräldrar genom att spela Kiss eller Sweet på högsta volym, men dagens ungdomar kan ju knappast chocka på det viset. Hur revolterar man mot en farsa som går klädd i läder och nitar, har axellångt hår och spelar Iron Maiden hela dagarna? Kanske genom att spela dansbandskivor på högsta volym? Möjligen kan Hiphop fungera, men de tidigaste Hiphoparna har hunnit fylla 40 år, så dagens tonåringar har det inte lätt.

När det gäller pensionärerna musiksmak, så trodde jag förr att man automatiskt började gilla dragspelsmusik när man fyllde 65, men så är det uppenbarligen inte längre. Den genren kommer snart att vara utrotad. Hur otroligt det än låter, så är ju faktiskt Elvis första fans över 70 år nu. I samma takt som de åldras försvinner Kalle Jularbos fans, genom naturlig avgång. Det känns lite sorgligt. I nästa blogg ska jag skriva om den gamla generationens stjärnor, som var hur stora som helst för bara en generation sedan, men nu håller på att falla i total glömska.

© Per Arne Edvardsson, 2008

Internetspråk

En ful ovana bland alltför många som rör sig på nätet är den frekventa misshandel av det svenska språket som får en språkpolis som mig att drabbas av tarmvred. Observera att jag inte på något vis är ute efter er som lider av dyslexi, vilket är ett svårt handikapp som man naturligtvis inte rår för. Ni har min fulla sympati! Nej, jag riktar mig enbart till er som inte har något handikapp att skylla på när ni misshandlar det svenska språket.

För det första har vi den tilltagande oförmågan att bruka versaler (stor bokstav) i inledningen av meningar och när man skriver personnamn, namn på länder, städer o.s.v. Jag kan inte förstå hur detta fenomen har uppstått. Bruket av stor bokstav i ovan nämnda fall är ju bland det allra första man får lära sig i första klass i grundskolan. Är det möjligtvis så att det är så fruktansvärt jobbigt att trycka ner shift-tangenten i en tiondels sekund, eller är världen full av tangentbord där denna tangent har blivit uppäten av någon elak mördarsnigel...?

Nästa källa till irritation, för oss språkpoliser, är det speciella internetspråk som sprider sig värre än Digerdöden gjorde på 1300-talet.
Här följer en liten stavningskurs, eftersom vissa ord tycks vara väldigt svåra att stava rätt, för många som rör sig på det stora nätet:
"Oxå" stavas "också","Å" stavas "och","De e" stavas "det är","lr" stavas "eller","asså" stavas "alltså".

Det sista fenomen som jag känner mig tvingad att ta upp är de notoriska särskrivningarna, som bara tycks bli fler och värre. En av de unika egenskaperna hos det svenska språket är just att vi kan sätta ihop hur många ord som helst till ett sammansatt ord, vilket man inte kan göra på engelska (om man ska vara språkligt korrekt på det språket). Om man råkar ha den sällsynta perversionen att man tänder på enbenta skånska dvärgar med emaljöga så kan man alltså skriva att man är en "enbentaskånskadvärgarmedemaljögafetischist" och om man vet allt om fantommatade kondensatormikrofoner så kan man alltså kalla sig "fantommatadekondensatormikrofonersspecialist".

Jag sparar det stora ämnet anglicismer till en senare blogg, för det är ett ämne som kräver ett stort utrymme.

Introduktion

Kärt barn har många namn. Ibland heter jag "Per", ibland "Arne", ibland "Per Arne", ibland "P.A." men på nätet brukar jag heta "Lapsang".

Nätet kryllar ju av människor som vänder ut och in på sig själva, berättar ALLT om sina sjukdomar, sina kärleksbekymmer och sitt sexliv. Jag ska dock bespara er alla de ingredienserna, i möjligaste mån. Jag är inte speciellt hemlig av mig egentligen, men resonerar som så att när man hänger ut sig själv så hänger man alltid ut andra också.

Varför har jag då skapat denna blogg?
Jo, jag har ju redan min filmblogg, men har känt ett ökande behov av en sida där jag kan skriva om andra intressen och företeelser. Här kommer jag att avhandla så skilda ämnen som: Sport, musik, politik, kultur etc. Eftersom jag är en notorisk språkpolis (eller språkfascist) så kommer det att bli en hel del språkliga bloggar här.

Känn er välkomna!