lördag 4 september 2010

Här är ditt liv

Nu är Här är ditt liv igång igen. Jag har alltid tyckt att det är en genialisk programidé och det är underligt att programmet låg nere i nära tjugo år. Nu påpekar säkert Vän av ordning att Ingela Agardh (salig i åminnelse) gjorde ett liknande program i mitten av 90-talet som hette Ett sånt liv, men det var inte riktigt samma sak.

Programmet är naturligtvis ingen svensk originalidé. Föregångaren hette This is your life och introducerades av TV-bolaget NBC I USA redan 1952. Det äldsta programmet som jag har sett i den serien är från 1954. Gäster i det programmet är inga mindre än Stan Laurel och Oliver Hardy (i Sverige kända som Helan och Halvan). Det programmet är intressant eftersom det är det enda hela TV-program där den berömda komikerduon framträdde. Tyvärr blir man som cineast och filmvetare väldigt frustrerad över att Stan och Ollie knappt får säga ett ord själva. Så fort de är på väg att säga något intressant, så avbryts de av programledaren som tar in en ny gäst. Programmet är knappt en halvtimme långt och gäster tas in och ut i ett rasande tempo. Man hade önskat att Stan och Ollie hade fått berätta intressanta episoder från sina liv och sin gemensamma karriär, men det hanns inte med. Man fnissar också åt att programledaren talar om för dem att de ska få varsin kopia av programmet, som ljudfilm (detta var ju innan det fanns video) samt varsin ljudfilmsprojektor av märket Bell&Howard. Produktplacering fanns alltså sålunda redan 1952.

Annars minns vi ju alla Lasse Holmqvists svenska version av programserien. Där inträffade ju flera fantastiska episoder. Då syftar jag inte på att programledaren i det allra första programmet råkade möta sitt livs kärlek, i form av huvudpersonen Sven Tumbas exflamma. Jag tänker snarare på ett par andra episoder. När Tage Danielsson var gäst så pratade man om när han studerade i Frankrike och in kom en fransman som sades vara en vän från den tiden. Tage och fransmannen pratade en bra stund och programledaren anade inte att något var fel. Efter programmet frågade Tage Danielsson Lasse Holmqvist vem sjutton den där fransmannen var. Fransmannen i sin tur frågade Lasse vem sjutton den där rödhårige svensken var. Något hade uppenbarligen gått fel i redaktionens research.
I de första omgångarna av serien skedde även kidnappningen i direktsändning, vilket kunde få oförutsedda konsekvenser. Jag minns programmet med cirkusdirektören Trolle Rhodin (son till den legendariske Brazil Jack). Han framstod i programmet som en riktig tråkmåns och efteråt kom det fram varför. Han hade nämligen suttit och varit kissnödig i de nära två timmar som programmet pågick.

Senare valde man att låta kidnappningen ske flera timmar före sändning, vilket visade sig vara tur eftersom Jan Malmsjö först tackade nej, men slutligen gav med sig efter ett par timmars övertalningsförsök av den charmige och envise Lasse Holmqvist. Dagens redaktion har sett till att eliminera risken för att programmet ska tvingas ställas in om någon gäst totalvägrar. Man har enligt uppgift redan spelat in ett program, som ska kunna stoppas in om ett nödläge uppstår. Så gjorde man ju även förra säsongen. Det avslutande programmet som sändes, med Sissela Kyle, var just det förinspelade reservprogrammet. Personligen tycker jag faktiskt att de helt kunde avskaffa kidnappningsmomentet, för jag vet inte riktigt vad det tillför. Finns det verkligen någon poäng med att huvudpersonen inte vet i förväg att hon/han ska vara huvudperson?

© Per Arne Edvardsson, 2010

Inga kommentarer: