Möwenpicks syndrom

Numera är det ju inne att lida av något syndrom och helst ska man ju ha en bokstavsdiagnos. Jag har känt mig udda och avvikande i hela mitt liv och brukar säga att det enda sätt som jag inte är avvikande på är att jag tänder på kvinnor. Annars har jag haft svårt att förstå mig på världen och mänskligheten, även om jag förstår mer för varje år som går. Jag har läst en massa om ADHD, Damp och Aspergers syndrom och har även arbetat med barn som haft dessa diagnoser. Jag har aldrig trott mig lida av någon av de två förstnämnda tillstånden, för jag har aldrig haft koncentrationssvårigheter eller svårigheter att sitta still och uppfyller inte heller speciellt många av de övriga kriterierna. Däremot misstänkte jag länge att jag hade Aspergers syndrom, i en lindrig form. Jag kände igen mig i flera av de typiska symptomen, som t.ex. det där att ha specialintressen och känna en stark drift att lära mig allt om ett visst ämne. Dessutom kände jag under de trettio första åren av mitt liv att jag inte riktigt var närvarande, utan betraktade världen som genom en glasruta. Sålunda gjorde jag ett test på nätet för att se om jag kunde ha Aspergers syndrom, men till min förvåning var jag inte ens nära. Därför bestämde jag mig för att uppfinna ett eget syndrom. Jag brukar säga att jag lider av ”Möwenpicks syndrom”. Vad ska man då uppfylla för kriterier för att få denna diagnos?

Typiskt för en Möwenpickare är att vi är extremt noga och pedantiska med vissa saker, men lika slarviga med andra saker. Jag har katalogiserat min videosamling och har en ambitiös katalog där man kan söka på regissör, huvudrollsinnehavare etc. Böckerna i min bokhylla står pedantiskt placerade, efter ämne och författare och mina CD-skivor står i bokstavsordning, vilket även gäller mina kryddburkar i köket. Att ha kryddorna i bokstavsordning är ett typiskt Möwenpickdrag. Samtidigt är jag hopplöst dålig på att städa. Eller rättare sagt: när jag väl städar blir det pedantiskt gjort, men jag städar alltför sällan.

Ett annat Möwenpickdrag är att jag är sjukligt punktlig. Jag har räknat ut att det tar exakt femton minuter för mig att göra mig iordning och gå till busshållplatsen. När jag ska iväg någonstans så tittar jag sålunda på tidtabellen, drar ifrån femton minuter plus två minuters säkerhetsmarginal. Då vet jag att om jag kommer försent så beror det på Göteborgs kollektivtrafik och inte på mig själv. Om jag ska träffa någon vid ett speciellt klockslag så ser jag alltid till att vara på den överenskomna mötesplatsen senast fem minuter innan. Där har jag blivit lite mer sund på senare år, för tidigare anlände jag alltid 10-15 minuter innan överenskommet klockslag och fick därför alltid stå och vänta i 20-25 minuter, eftersom de flesta snarare anländer 5-10 minuter efter överenskommet klockslag.

Ytterligare ett typiskt Möwenpickdrag är att man har ett mycket stort behov av självvald ensamhet, samtidigt som man har ett socialt behov. Man är alltså inte folkskygg jämt, utan bara ibland. Det har inget med social fobi att göra, utan handlar om att man behöver ensamheten för att tänka, fundera och reflektera. Detta kan leda till komplikationer i relationer, eftersom vissa har svårt att förstå att man behöver vara för sig själv ibland.

Det var bara några av alla symptom på Möwenpicks syndrom, men jag återkommer med mer information i ämnet senare.

© Per Arne Edvardsson, 2008