lördag 25 oktober 2008

Mitt liv som VIP


Visst är det roligt att känna sig lite fin och utvald?
Jag tänkte berätta lite om mina erfarenheter som VIP (Very Important Person).
Under tre års tid extraknäckte jag som moderator för forumet på ABBA:s officiella hemsida.
Jag blev värvad till detta obetalda jobb, eftersom jag hade visat i mina foruminlägg att jag visste mycket om ABBA, var duktig på engelska och hade en diplomatisk natur. Att de inte hade någon svensk moderator spelade säkert också in. Jag ska berätta mer om detta oavlönade slavarbete en annan gång. Vi moderatorer fick betalt i form av CD och DVD-utgåvor med ABBA-anknytning, samt lite annat småkrafs som posters, T-shirts etc.

När musikalen Mamma Mia skulle ha premiär i Stockholm försökte vi tigga oss till biljetter till premiären, men vi fick nöja oss med genrepet, vilket också var okej. Naturligtvis hade det multinationella bolaget Universal Music, som vi arbetade gratis för, inte råd att bjuda oss på hotellvistelse, men som tur var har jag en god sajbervän i Uppsala (som gillar ABBA), så jag bjöd henne på föreställningen och fick bo hos henne. Jag kände mig som en riktig VIP när jag gick fram till kassan på Cirkus, sa mitt namn och fick ett kuvert med biljetterna, på vilket Görel Hanser skrivit mitt namn. Alla som kan sin ABBA-historia vet vem hon är. Ni andra får väl googla, eller fråga mig. Det visade sig dock att vi fått ganska eländiga biljetter, långt från scenen. Dessutom satt vi bakom en pelare, som man fick titta ömsom på den ena sidan av och ömsom på den andra. Men, gratis var det ju. Här ovan kan ni se en CD som jag fick mig tillskickad, något senare. Som ni ser är den signerad av Björn och Benny. Den är jag lite mallig för. Många har skivor som är signerade av dem, men denna har de speciellt signerat åt mig, som tack för att jag har arbetat åt dem, vilket känns finare. Är man VIP så är man!

Två år senare skulle succémusikalen flytta till Göteborg och då lyckades jag tigga mig till biljetter till premiären på Scandinavium. Jag bjöd åter min sajbervän från Uppsala och den här gången kände vi oss verkligen som VIP. Vi fick stå i VIP-kön och gå in på röda mattan. Precis bakom oss i kön stod Niklas Strömstedt (som har översatt sångtexterna till svenska). När vi kommit in så stod en tjej och tittade vilken typ av biljett man hade. Vi som hade VIP-biljetter fick varsitt presentkort från KappAhl på 200 kr. Sedan visades vi in till de finaste platserna på parkett, bara ett par meter från scenen. Strax bakom oss satt Claes Eriksson (Galenskaparna). Vi satt såpass nära scenen att man kunde se aktörernas minspel. Allt detta gjorde att upplevelsen blev 200% större än på Cirkus i Stockholm. Vid föreställningens slut kom Benny Andersson ut på scenen och bugade. Han var så nära att man nästan kunde ta på honom, men jag avstod från att tafsa. Jag är ju trots allt något så sällsynt som en manlig ABBA-fan som inte är bög.

Den senaste gången jag kände mig som lite VIP var i våras, när jag var bjuden till Emrik Larssons releaseparty och t.o.m. fick vara gratisätare, men det är en annan historia.

© Per Arne Edvardsson, 2008

2 kommentarer:

Anonym sa...

En mycket trevlig händelse att läsa, tycker jag :)

Enda gången jag känt mig som och varit VIPare, var i mars när en god vän här i Kalmar bjöd mig på VIP-plats på Bergakungen när vi var i Göteborg... och Gratis är ju gott.. :P

Anonym sa...

Å, vilken glamourös värld. Aldrig varit vip själv, men känner igen gratis och ideelt arbete på beskrivningen. Gratis produkter är jag däremot inte lika van vid, så när jag mot förmodan hamnar i en sån situation (gäller inte reklamprodukter) då blir jag ställd och nästan generad.