Till minne av Tumba

Sven Tumba lämnade oss nyligen. Dagen då den sorgliga nyheten nådde oss skrev jag på Facebook:
”Foppa och Salming i alla ära men Tumba gjorde det som de gjorde på en uterink, i snöblandat regn och motvind.”

Man kan ju roa sig med att göra upp listor där man rankar de bästa svenska ishockeyspelarna genom tiderna, men det blir ju alltid en högst subjektiv lista. Att giganter som Tumba, Peter Forsberg, Mats Sundin, Börje Salming, Ulf Sterner och Niklas Lidström hör hemma högt upp på listan lär alla vara överens om, men hur rangordnar man de andra spelarna? Var Rolle Stoltz bättre än Mats Waltin? Var Leif ”Honken” Holmqvist bättre än Peter ”Pekka” Lindmark? Var Mats Näslund bättre än Nisse Nilsson? Det går naturligtvis inte att besvara den typen av frågor. Ofta hör man påståendet att dagens idrottare självklart är bättre än gårdagens, eftersom det är hårdare konkurrens idag. Det ligger naturligtvis mycket i det, men å andra sidan fick idrottarna kämpa mycket mer förr. De var ju amatörer och var tvungna att arbeta hela dagen, även om de hade en viktig match på kvällen. Dessutom hade de mycket tyngre, klumpigare och sämre utrustning. Tumbas utrustning vägde säkert minst dubbelt så mycket som Foppas. Jag äger själv ett par ishockeyhandskar från sent 60-tal och de väger som tre par moderna handskar. Dagens handskar är gjorda av lätta konstmaterial, medan 60-talets var gjorda av läder och var stoppade med hästtagel. Även axelskydd och benskydd var gjorda av läder, fram tills mitten av 60-talet då plastskydden kom. Rolle Stoltz har berättat om hur utrustningen blev tyngre ju längre matchen led, eftersom läderskydden absorberade svetten.

Jag tänker sålunda inte påstå att Tumba var bättre än Foppa, eller tvärtom. Däremot råder det ingen tvekan om att Tumba är den mest betydelsefulle spelaren när det handlar om ishockeyns genombrott i Sverige på 50-talet. Enligt TV-sportens legendariske reporter Bo Hansson var ishockeyn så gott som okänd när Sverige tilldelades VM 1949. Denna turnering blev en stor publiksuccé och det blev t.o.m. kravaller när Sverige skulle möta Kanada på Stadion i Stockholm. Då var ännu Tumba för ung för att vara med, men han fick sitt stora genombrott i OS-turneringen 1952. Det var ett av de sämsta vinter-OS som Sverige har gjort, till dags dato, så varje medalj firades stort. För Tre Kronor blev det ett brons och Sven ”Tumba” Johansson blev den store publikfavoriten. Året efter ledde han Sverige till vårt första VM-guld. Det är dock det minst värda av alla våra svenska VM-guld i ishockey. De enda deltagande nationerna, förutom Sverige, var Tjeckoslovakien, Schweiz och Västtyskland. Tjeckerna åkte hem efter första matchen, när de fick ett telegram om att landets president hade avlidit. Sålunda behövde Tre Kronor bara slå två (på den tiden) B-nationer för att ro hem guldet. Nästa VM-guld var desto mer ärofyllt, inför drygt 50 000 åskådare i Moskva. Tumba blev snart Sveriges populäraste idrottsman och fick ett eget radioprogram, Timmen Tumba. Han fick även ”äran” att medverka i en Åsa-Nissefilm, där han demonstrerade den nya flugan vattenskidor.

Ett annat genidrag av Tumba var TV-pucken, som kom till på hans initiativ. De flesta av våra största spelare, de senaste femtio åren, har spelat i TV-pucken. Sålunda har vi Tumba att tacka för mycket. Vad han senare betydde för golfens genombrott som folksport i Sverige får någon annan, som är mer kunnig än jag i ämnet golf, gärna berätta.

© Per Arne Edvardsson, 2011

Till minne av en ishockeylegend.

Ingen har väl kunnat undgå att Sven Tumba har lämnat oss. Jag ska inom kort skriva ihop en hyllningsblogg till honom, men tills vidare får ni nöja er med denna gamla blogg om honom:
http://lapsangsfunderingar.blogspot.com/2009/02/hockeylegenden-och-prinsessan.html

Även granit är mycket klippa

På nätet finns som bekant ett antal olika automatiska översättningstjänster. De kan fungera om man vill översätta ett enstaka ord eller en enstaka mening, men för en hel text fungerar de inte. Åtminstone inte om man vill ha en översättning som är någorlunda begriplig och någorlunda språkligt korrekt. Här nedan följer ett exempel. Jag roade mig med att titta vad franska versionen av Wikipedia skriver om Göteborg och roade mig med att använda Google Translate. Här är ett utdrag ur artikeln:
Göteborgs stad omfattar även några av de omgivande samhällena och skapade, med 510.491 invånare, den andra staden i Sverige av storleken av dess befolkning och dess industri och dess ekonomiska verksamhet. Staden ligger halvvägs mellan Oslo och Köpenhamn på floden Göta älv några miles från dess mynning i Kattegatt , isfria under vintern.

Med viss fantasi förstår man vad som menas, men språkligt och grammatiskt är det en ren katastrof. Här följer ytterligare ett utdrag ur artikeln:

Runt kusten av Kattegatt, även granit är mycket klippa och kantad med många öar. Det är Göteborgs skärgård som det finns norr ( Norra Skärgåden ) med huvudön Öckerö och skärgården söder ( Södra Skärgåden ) med huvudön Styrsö .

Vi avslutar med:

Staden var rankad först i 2008 (till Stockholm och Birmingham ) en rankning av europeiska städer där det är lättare och trevligare att ta.

Att ta vadå???

Sammanfattningsvis kan man lätt konstatera att alla mänskliga översättare som ligger sömnlösa om nätterna av rädsla för att ersättas av dataprogram inte behöver vara oroliga. Ni kommer alltid att behövas. Det fina med mänskliga språk är att de är oregelbundna, vilket gör att det aldrig går att översätta texter ordagrant från ett språk till ett annat. Inte ens om det är så närbesläktade språk som svenska, norska och danska. En skicklig översättare gör nämligen mer än att bara översätta. Han/hon gör en svensk tolkning av texten, där t.ex. talesätt och ordspråk ersätts av svenska motsvarigheter. Det kan inget dataprogram som existerar idag göra till fullo. Om en fransk roman ska översättas till svenska så skulle i så fall hela den franska litteraturhistorien och kulturhistorien behöva programmeras in i datorn, tillsammans med hela den svenska litteraturhistorien och kulturhistorien. Om det, mot förmodan, kommer att fungera i framtiden så kommer det ändå att behövas någon människa som finputsar översättningen i efterhand.

© Per Arne Edvardsson, 2011

Ett fejkat underbarn?

Ikväll visades dokumentären My kid could paint that på SVT. Den berättar historien om Marla Olmstead, en liten tjej på 4 år som gjorde sensation i konstvärlden 2004 med sina abstrakta målningar. Jag minns att jag reagerade redan då och tänkte att det måste vara en bluff. Jag är ingen konstexpert, men kan tillräckligt mycket om modern abstrakt konst för att kunna se att hennes tavlor inte kan vara målade av en 4-åring. För att kunna måla den typen av konst så måste man ha studerat andra bildkonstnärer som rör sig inom samma genre.
Marlas tavlor är alltså inte enkelt färgkladd i stil med målningarna av den geniförklarade Pierre Brasseau (som visade sig vara en schimpans på Borås djurpark). Nej, här rör det sig om verk som det tydligt finns en tanke och komposition bakom. Det är inte bara slumpmässigt färgkladdande. Jag har själv jobbat med lågstadiebarn och anser mig därför veta lite om hur barn målar. Jag har aldrig någonsin sett något lågstadiebarn frivilligt måla abstrakt konst. Alla barn som får papper, färger och penslar målar sånt som barn målar: hus, träd, människor, hästar, hundar, katter, bilar, med den obligatoriska blå himlen överst och en gul sol i ena övre hörnet.

När jag jobbade på fritidshem gjorde jag ibland en övning som just gick ut på att måla abstrakt. Jag spände ett stort papper över ett bord och lät barnen måla till musik. Jag gav tydliga order om att det INTE skulle föreställa något, vilket de flesta till en början hade väldigt svårt att klara. Jag stoppade musiken efter några minuter och då skulle de byta platser. När alla hade gått ett varv runt bordet var konstverket klart. Alla tyckte att det var roligt och det hade kanske gått att sälja tavlan för 20 miljoner dollar, till någon korkad amerikan med för mycket pengar. När barnen fick måla fritt så gick dock samtliga tillbaka till att måla föreställande bilder. Det är det naturliga för alla människor. Titta bara på hällristningar och grottmålningar. Där förekommer ingen abstrakt konst. Den moderna abstrakta konsten dyker upp först när fotokonsten är etablerad och man inser att man inte längre behöver begränsa den målade konsten till att vara ett avbildande av verkligheten.

I fallet Marla Olmstead är det tämligen uppenbart att hennes verk till 80% är skapade av hennes far. I ett avslöjande klipp hör man hur han hela tiden regisserar hennes målande. När hon filmas ensam så målar hon exakt de motiv som alla andra normala 4-åringar målar: hus, träd, en sol etc. Eller så häller hon bara ut färg på duken och kladdar, som alla normala 4-åringar skulle göra. Det problematiska är föräldrarnas roll i det hela. Det verkar inte vara ett medvetet uttänkt bedrägeri, utan snarast en situation som de har tappat kontrollen över. Nu är Marla 11 år och hennes föräldrar säljer fortfarande hennes verk, även om de inte genererar samma fantasisummor längre. Man kan inte låta bli att bekymra sig över den stackars flickan, Hur kommer hon att reagera när hon förstår situationen? Kommer hon att förstå sina föräldrar eller kommer hon att hata dem för att de utnyttjade henne som ett slags cirkusapa när hon var barn? Svaret får vi om några år.

© Per Arne Edvardsson, 2011

Popcorn

Jag tänkte bara publicera ett bildbevis, efter min popcornskola härom veckan. Här ser ni hur fina popcorn det blir, i en väl inkörd gryta.

© Per Arne Edvardsson, 2011

Möwenpicks svärd

Inom filosofin finns begreppet Occams rakkniv. Vad det innebär kan vi återkomma till någon annan gång, för nu tänkte jag prata om Möwenpicks svärd.

Jag lider ju av Möwenpicks syndrom (se tidigare inlägg). Ett av de positiva symptomen är att man har lätt för att tänka utanför ramarna och hitta på kreativa lösningar. Ikväll insåg jag plötsligt att övervåningen i min frys påminde om isberget som fick Titanic att gå till botten. Egentligen borde jag frosta av frysen, men jag har såväl glass som diverse matvaror i frysen och vi befinner oss i rötmånaden. Sålunda valde jag istället att försöka få bort större delen av isberget på annan väg. Först knackade jag försiktigt med en liten hammare, men insåg snart att jag behövde lite kraftigare verktyg. Något verktyg som var långsmalt och lite vasst. Plötsligt insåg jag att jag hade ett sådant verktyg. Jag har ett svärd som min farfar som var sjöman köpte någonstans ute i världen för längesedan. Jag tror inte att det är värdefullt, utan snarare att betrakta som en souvenir. Detta svärd visade sig vara helt perfekt som ishackningsverktyg. På fotot kan ni se is-snöhögen som jag lyckades hacka loss.

© Per Arne Edvardsson, 2011

Liten popcornskola

Grytan på bilden kanske inte ser så fräsch ut, men det är meningen att den ska se ut som den gör. Det är nämligen min popcorngryta. Många idag köper ju sådana popcorn som ligger i en liten påse som man lägger i mikron. De är dock inte alls i min smak, för de är alldeles för salta och de smakar heller inte bra. Popcorn ska göras i en väl ingrodd kastrull som endast används till ändamålet. Den ska alltså inte diskas mellan varje gång, utan endast sköljas ur eller torkas ur. Jag har haft min popcorngrytra i elva år, men det finns personer som är värre än jag. Nyligen pratade jag med någon som hade haft sin popcorngryta i tjugofem år.
Jag rekommenderar alla er som kör med mikropopcorn att försöka lära er att poppa i en gryta, för det blir mycket godare och det är inte svårt. Dessutom blir det väldigt mycket billigare. Jag räknade ut för några år sedan att mikropopcorn var ca 700% dyrare än vanliga! Denna uträkning var baserad på det faktum att förpackningarna kostade ungefär lika mycket och mikropopcornen blir endast en skål, medan vanliga popcorn blir 7-8 skålar till samma pris.

Hur gör man då goda popcorn? Man häller olja på botten av en kastrull. Obs: använd inte olivolja eller annan olja med mycket smak. Jag brukar använda rapsolja. När oljan blivit het, vilket man känner genom att hålla handen ovanför, tillsätter man de opoppade popcornen. Sedan är det viktigt att genast lägga ett lock på kastrullen samt sänka värmen till 2:an eller 1:an (det kan variera mellan olika spisar). Om allt är som det ska så hör man snart att poppningen sätter igång. När den har avstannat så skakar man försiktigt på kastrullen, så eventuella opoppade popcorn blir poppade. Sedan är det klart. En grundregel är att man ska använda lite mer olja än man tror och färre popcorn än man tror. Tänk på att ett popcorn sväller till sin fyrdubbla storlek i poppat skick.

© Per Arne Edvardsson, 2011