How do you filmjölk?

På hemväg från mitt andra hem (på ön) till mitt första hem (på berget) steg jag in på Pressbyrån på centralen för att köpa en liter filmjölk. Där utspann sig följande dialog:

- Jag borde få reducerat pris, för denna filmjölk gick ut igår. Det står 6 september på den.
- Oj! Då får jag inte sälja den! säger den unga kvinnan bakom disken.
- Nej, men du kan ge den till mig gratis. föreslår jag.
- Nej, det får jag inte! Mina chefer har sagt att vi absolut inte får sälja saker där datumet gått ut.
- Visst, men jag kommer inte att skvallra för någon. säger jag. vänligt.
- Nej, men jag kan inte ge dig den, för tänk om du blir sjuk och...
- Jag blir inte sjuk av en filmjölk som är EN dag för gammal och har stått oöppnad i kylskåp. Jag är beredd att ta risken!
- Jag är ledsen, men jag kan inte...
- Okej! Men då är det bäst att du plockar undan de andra filarna, för alla gick ut igår.
- Oj! säger den unga damen och rusar mot mejeriavdelningen, med en skräckslagen blick.
Det slutade med att jag istället fick köpa filmjölk på mitt lokala ICA.

Tjejen i kassan var gissningsvis lite över 20 år och tämligen nyanställd. Jag är säker på att en något äldre kollega hade givit mig min fil. Man blir mer flexibel med mer erfarenhet. Det hände nämligen en gång på mitt lokala ICA att jag fick en filmjölk gratis, när datumet gått ut. Det var lite gulligt hur livrädd den här tjejen var för att jag skulle bli sjuk om jag druckit en dag för gammal fil. Hon hör uppenbarligen till gänget som tror att "bäst före" betyder "giftig fr.o.m."

© Per Arne Edvardsson, 2014

ICA-rabatter

Denna månad har jag, för första gången i historien, utnyttjat SAMTLIGA mina Per-sonliga ICA-rabatter. Tänk så mycket pengar jag har sparat!

För det kan väl inte vara så att hela ICA:s system med personliga rabatter bara är bluff och båg, genom att de kompenserar genom att höja priset på andra varor?

© Per Arne Edvardsson, 2012

Det magiska med en ny mataffär

Ibland känner jag mig väldigt lättroad, som härom veckan då jag för första gången besökte en alldeles nyöppnad stor Coop-butik i närheten. Jag blev alldeles lycklig av att få utforska en ny livsmedelsbutik. Lustigt att det kan vara så roligt.

Jag har alltid gillat att handla mat. Det är väl något nedärvt från stenåldern, då vi var jägare och samlare. Då gick en stor del av vår tid åt till att leta efter mat, i form av ätliga frukter, bär och örter. När jag flyttade hit för elva år sedan så tyckte jag att en av de bästa sakerna med flytten var att få nya livsmedelsbutiker att handla i. I Kortedala, där jag tidigare bodde, fanns det endast en liten Vivo och en ännu mindre ICA, nära mitt hem, samt en stor Hemköp på Kortedala Torg, drygt 20 minuters promenad hemifrån. Här i östra centrala Göteborg kryllar det av livsmedelsbutiker. Inom en radie av en kvarts promenad har jag: 3 st ICA (en liten, en medelstor och en jättestor), 1 st liten Lidl, 1 st medelstor Netto, samt den nyöppnade stora Coop. Utöver dessa finns en handfull små s.k. invandrarbutiker. Sålunda behöver man knappast riskera att svälta ihjäl.

Man känner sig onekligen lyckligt lottad, när man jämför sig med folk i glesbygden som har en timmes resa till sin lokala ICA.

© Per Arne Edvardsson, 2011

Det är bättre nu!

Jag har alltid hatat när folk säger att det var bättre förr. Det är bättre nu!
Naturligtvis fanns det vissa saker som var bättre förr, men i det stora hela är min livsfilosofi att det hela tiden blir bättre.

Jag nämnde i en tidigare blogg den praktiska självscanningsapparaturen som de har i den jättestora ICA-butiken där jag ofta handlar. Tack vare detta tekniska framsteg går det utmärkt att handla även på fredagseftermiddagen, vilket var otänkbart förr (om man inte ville stå i en oändlig kassakö).

En annan utmärkt förbättring har på senare år ägt rum på Systembolaget.
För inte så många år sedan fick man ta en kölapp och vänta och vänta på sin tur. Av någon anledning blev jag alltid nervös när det äntligen blev min tur, så jag stammade fram namnet på vinet jag skulle köpa och tänkte att jag säkert skulle bli nekad köp för att jag verkade påverkad (vilket dock aldrig hände). Ett normalt besök på Systembolaget förr tog alltid minst tjugo minuter, även om man bara skulle ha en flaska. Sedan självbetjäningen infördes sparar man oändligt med tid.
Idag var jag först på ICA och handlade och gick sedan till Systembolaget och köpte lite Königsmosel. För några år sedan hade en dylik expedition en fredagseftermiddag tagit minst en timme. Nu tog det en kvart att handla på ICA och fem minuter att handla på Systemet, så visst är det bättre nu?

© Per Arne Edvardsson, 2009

Storebror ICA ser dig!

Idag damp det månatliga bladet från ICA ner i brevlådan, med den där bonuschecken på 25 kr som alltid känns så välkommen. Jag hajade dock till när jag såg de tillhörande rabatterbjudandena. Storebror ICA har nämligen sett vilka varor jag brukar köpa och givit mig rabatt på några av dessa. Detta fick mig att känna ett visst obehag, men likt förbaskat utnyttjade jag erbjudandet idag och fick 20% rabatt på min Onaka.
När jag sedan läste Göteborgs-Posten så såg jag att de hade uppmärksammat samma integritetsintrång:http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=106&a=452156

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta. Det är onekligen ett integritetsintrång att mina matinköp registreras, men samtidigt kan det ju vara trevligt att få rabatt på varor man ofta köper. Fast…man kan ju undra vilka slutsatser det går att dra om mig, med utgångspunkt av de varor som jag personligen får rabatterat pris på. Här kommer hela listan:
Marmelad (Den Gamle Fabrik)
Onaka
Matris (ICA)
Maskindisk (Skona)
Fryst tårta (Almondy)
ICA: s Wokmix
Strimlad rökt skinka
Potatissallad (Rydbergs)
ICA: s morötter

De enda av dessa varor som jag köper ganska ofta är Onaka, maskindisk och morötter. De övriga köper jag någon gång ibland och Almondys tårtor köper jag en gång om året (när jag fyller år).

Vad säger du, käre Medborgare och ICA-kund:
Hur skrämmande är detta egentligen?

© Per Arne Edvardsson, 2008

Möwenpick handlar och lånar böcker

När man lider av Möwenpicks syndrom (se tidigare inlägg) så känner man sig väldigt osocial vissa dagar. Man har bara inte lust att prata med en enda människa. Den gigantiska ICA-butiken, som jag nämnde i föregående blogginlägg, har nyligen inrättat det perfekt för oss Möwenpickare. De har en snabbkassa med två terminaler där man själv drar sitt betalkort, scannar in varorna och slipper prata med någon i kassan. Det är extra bra om man handlar en fredag då kassaköerna är kilometerlånga. I Snabbkassan får man ha högst tio varor och jag har sällan fler än så. Det gäller dock att lusläsa kvittot efteråt, för en gång hade jag råkat betala 36 kr för en gurka, men då finns det en ICA-medarbetare på vakt som man kan höra av sig till.

Lika Möwenpicksanpassat är det numera på biblioteket. Man drar sitt lånekort, knappar in sin kod och scannar in böckerna man lånat. Man slipper prata med någon bibliotekarie. Förra veckan var jag först på Universitetsbiblioteket och handlade sedan på hemvägen. När jag kom hem konstaterade jag nöjt att jag inte hade talat med en enda människa på hela dagen.

© Per Arne Edvardsson, 2008

Kändisspaning på ICA

Jag är nyss hemkommen efter att ha fredagshandlat i min favoritbutik, ICA Focus i Gårda, mittemot Liseberg (Obs: Ingen produktplacering, men om de vill ge mig en tusenlapp för att jag nämner dem i min blogg så är jag inte den som är den). Anledningen till att det är min favoritbutik är främst att den är så stor. Där finns ALLT man behöver i matväg, och lite till. En annan rolig sak med denna butik är att den p.g.a. sitt geografiska läger är utmärkt för kändisspaning. En stor del av Göteborgs kändisar bor antingen i centrum eller i Örgryte och denna butik är då det självklara valet.

Idag såg jag filmregissören Björn Runge. Jag kanske inte hade känt igen honom om jag inte träffat honom tidigare i ett annat sammanhang, när jag var statist i hans film Mun mot mun, (men tyvärr inte syns i bild). Jag funderade på om jag skulle gå fram till honom idag och skälla ut honom för att han klippte bort mig, men jag avstod.

Andra kändisar som jag har sett där genom åren inkluderar:
Patrik Sjöberg (höjdhopparlegend),
Tommy Salo (ishockeydito, OS-guldhjälte -94),
Thomas Wernersson (expertkommentator i TV och tidigare målvakt i Blåvitt),
Viveca Lärn (författare),
Per Fritzell (After Shave),
Ken Wennerholm (Triple n’ Touch),
Leif ”Loket” Olsson (TV-kändis),
Kennet Andersson (fotbollslegend, VM-hjälte -94).

Säkert har jag missat någon, men jag återkommer i så fall.

© Per Arne Edvardsson, 2008